Är det rädslan för att misslyckas som stoppar dig?

Du vet det innerst inne.

Den där kreativa gnistan du ibland känner – den är inte en slump. Det är inte något som bara kommer och går beroende på hur inspirerad du råkar vara. Det är en del av dig.

Men ändå… tvekar du. Du ifrågasätter om du verkligen borde skapa. Om det ens är lönt. Om det du har att säga är viktigt nog.

Jag fattar.

Men här är sanningen: Ditt skapande vill ut. Det letar efter en väg, och du är den enda som kan ge det liv.

1. Du har alltid varit kreativ – du har bara tappat bort den delen för en stund.

Minns du vem du var innan du började bry dig om deadlines, prestation och vad andra tycker?

Innan du blev "hon som är duktig", "hon som levererar", "hon som alltid gör rätt"?

Djupt därinne finns en version av dig som skapade bara för att det var roligt. Som skrev berättelser, ritade, dansade, sjöng – utan att bry sig om det blev bra eller dåligt.

Hon är fortfarande där. Hon har bara blivit överröstad av allt annat.

Och vet du vad? Hon väntar på att du ska hitta henne igen.

2. Sänk ribban – ditt skapande är inte ett jävla prestationsprojekt.

Vi har blivit så indoktrinerade i att allt vi gör måste ha ett syfte. En deadline. Ett mätbart resultat.

Men vet du vad skapande är?

Det är motsatsen till allt det där.

Skapande är att våga kladda. Att göra en målning som ser ut som skit. Att skriva en halvdan text. Att spela in en video som känns stel.

Det är att vara i det ofärdiga. Att låta något vara halvbra, ofullständigt, kanske till och med lite pinsamt – och ändå göra det.

Så om du tänker "jag har inte tid att börja på det där projektet" eller "jag vet inte om jag kan göra det bra nog", så här kommer en enkel regel:

Sänk ribban tills du faktiskt kan kliva över den.

Gör en ful skiss. Skriv två meningar. Skapa utan att tänka på hur det ska tas emot.

Din enda uppgift är att skapa.

3. Ditt konstnärskap är större än du – och det vill ut.

Kanske är det dags att släppa idén om att ditt skapande måste säga något djupt, förändra världen eller ens vara särskilt bra.

Kanske handlar det mer om att inse att det inte ens är ditt att hålla tillbaka.

Tänk så här:

Om en idé dyker upp i ditt huvud, kanske den inte är där av en slump. Kanske vill den ut. Kanske behöver den en plats att existera. Och kanske är du den enda som kan ge den det.

Så vad händer om du bara… släpper taget?

Om du låter idén få liv utan att ifrågasätta om den är värdig?

Tänk om du faktiskt är en kanal för något större än dig själv?

Det är dags att sluta hålla tillbaka.

Ditt skapande väntar på dig.

Så vad ska du göra nu?

Påminn dig själv om att du alltid varit kreativ. Det handlar bara om att hitta tillbaka.
Sänk ribban. Skit i om det blir perfekt, bara gör något.
​Sluta hålla tillbaka. Din konst vill födas – låt den komma ut.

Det finns människor där ute som väntar på det du har att skapa. De vet bara inte om det än.

Och frågan är: Kommer du låta dem få ta del av det?

​